BLOGGFLYTT
Bloggen är lååångt ifrån klar så ha överseende med det. Det är ibland svårt att hitta den tiden man behöver...
Men den lär bli klar i helgen. Min gamla blogg kommer att ligga uppe ett bra tag till men den kommer ej att uppdateras med fler inlägg. Puss på er! :-)
NYA BLOGGEN ÄR: http://veronicaeveryday.blogspot.com/
Ett ton tung orm...
Bild snott från aftonbladet
Man har hittat ryggkotor i Colombia från en ENORM orm som levde för 60 miljoner år sedan.
13-14 meter lång (= lika lång som en buss) och vägde ca 1, 140 kg!!!
Ormen skulle kunna äta något så stort som en KO! Den var alltså GIGANTISK!
Läs mera HÄR.
Hektiska dag
*
(Jag blev väldigt förvånad när jag skulle betala en sorts räkning via banken. Jag var tvungen att faxa över en kopia på denna och därför gick jag direkt till banken för att få summan inbetald och avklarat. Det kostade mig hela 80 pix!!! GALET!)
* Något bra är att jag har börjat bli rätt duktig med träning. Förutom Iaidon 2 ggr/v 1,5h per gång kör jag rump-mage-arm-ben träning här hemma. Oftast blir det inte mer än 20 minuters träning per pass men bättre än inget! :-)
Förutom det blir det promenader varje dag och jag går alltid i ganska raskt tempo (gillar inte att snigla fram iallafall) samtidigt som jag tränar på de japanska räkneorden och andra ord som behöver kunnas inom träningen.
På helgerna är det springning som gäller. Dessutom tänkte jag försöka mig på att börja kuta till och från träningspassen med start idag. (Snart kanske man kommer i sina gamla kläder igen. ;-)).
* Eventuellt MYCKET goda nyheter: Ja, om vi har tur så har vi en chans att få en hyreslägenhet på söder. En 4:a på 102 kvm. Det skulle verkligen sitta! Dock är det 3 stycken före oss så chanserna är pyttepyttesmå ändå trots att man är så nära... Men man kan iallafall hålla tummarna och hoppas på det bästa! :-)
ALDRIG mera dun!
Jag sitter och tittar på reprisen från gårdagens kalla fakta om dunindustrin, som jag missade igår. Tårarna fullkomligt forsar och jag mår illa. De här gässen & änderna lever verkligen helvetet på jorden! De får genomgå en sådan FRUKTANSVÄRD tortyr! Jag kunde väl aldrig någonsin tro att det skulle gå till på en sådant vidirgt sätt!
Jag äger ett duntäcke men känner inte alls för att sova under det längre. Aldrig mer kommer något av dun att få komma innanför dörrarna till vår lägenhet! ALDRIG!
Vill du se repotaget (varning för mycket känsliga bilder) från kalla fakta, klicka HÄR
Eller hellre läsa klicka HÄR
Du kan även gå in på Djurens Rätt hemsida och läsa mer samt skriva på ett "protestmail" till jysk som är ett av företagen som har leverantörer från dunindustrin där gäss och änder plockas levande. Klicka HÄR
Festis
Vi var på kalas hos Anders (tpm) igårkväll. Vi skulle bara stanna en liiiten stund men det var så trevligt att vi lämnade inte festen förrän cirkus kring 22:30.
Chelsea var självklart med och hon var så jäkla underbar som vanligt i stora sällskap!
Jag blir verkligen stolt över Chelsea att hon klarar av situationer med mycket nytt folk och hög musik utan några som helst problem, inte ett pip till gnäll! Faktum är att hon verkar föredra det! Folk tycker att hon är så otroligt snäll och frågar om hon alltid är så lugn (he,he... om dom bara visste...;-)).
Troligtvis är hon så cool just för att hon är så van att haka på oss på diverse tillställningar med just mycket folk och hög musik. Musiken strörde henne inte det minsta och vi skojade om att när Anders drog ner på tempot och började köra mer soft musik så tyckte Chelsea att det blev för mesigt och bestämde sig för att sova istället. ;-)
Urtrevliga människor och härligt kalas! Träffade Benita där & hennes tyska man som också har en knodd i samma ålder, så nu har man hittat en till fika-kåmpiz. :-)
Tyvärr så glömde jag helt bort att ta en massa bilder från kalaset! :-(
Kanske dyker det upp någon bild på facebook som älsklingen får tag på och då lägger jag upp dem.
klubb-städerskan
Jag har varit på kgb under förmiddagen för att städa undan. Chelsea var med såklart.
Det var ganska ansträngande för ryggen att ha lillstumpan i bärsele samtidigt. Speciellt vid tillfällen då man var tvungen att huka sig eller stå på knä. Men bra träning var det iallafall. ;-)
Kl. 15:30 är båten i hamn och då ska vi vara på plats för att möta upp darlingen.
Jag é sugen på att äta ute ikväll... vi får väl se...
Hundarna i Spanien
- Det här är inget nytt. Men klart värt att uppmärksammas ännu mer!
Många har kanske uppmärksammat svt:s "uppdrag gransknings" repotage om den spanska hjälporganisationen ,"Julie Rescue".
En organisation som säger sig hjälpa gatuhundarna i spanien till ett bättre liv och som sedan adopteras bort till familjer (många till b. la sverige).
Istället visar det sig att de här stackars hundarna lever i vedervärdiga förhållanden hos Julie!!!
Hundarna är varken avmaskade, vaccinerade eller kastrerade/steriliserade - vilket bidrar till rasblandningar och att hundatalet ökar konstant utan någon som helst kontroll!
På gården uppges det finnas 208 stycken hundar totalt.
De flesta är undernärda, såriga och många bär på den hemska sjukdomen Leishmania (en plågsam sjukdom som långsamt dödar. Det börjar med utvärtes sår och klåda. Avmagring är också ett typiskt tecken på att hunden bär på sjukdomen. Sedan tar den sig in i kroppen och hunden drabas av njursvikt, levern slutar fungera och blodbrist).
Har man dessutom en hund med sjukdomen Leishmania innebär det oerhörda kostnader för ägaren! För att inte tala om vilket lidande både hund och ägare utsätts för!
Naturligtvis är det totalförbjudet att föra in den här typen av hundar i sverige! Men Julie verkar vara i maskopi med den lokala veterinären (han tjänar säkert en hacka på detta) för att få sina falska friskintyg till sina hundar. Via dessa intyg står det att hundarna är avmaskade osv... och stämplas som 100% friska.
Organisationen har en hemsida på nätet där man kan få köpa sig en hund för ca 4800 pix (tror jag att det var).
Julie får in miljontals med pengar från människor runt om som vill bidra för att stödja hennes organisation. Men nu undrar man såklart, vart tar alla pengarna vägen???
Julie verkar ta hand om pengarna genom att stoppa dem i sin egen ficka. Alla de f.d anställda berättade att dom knappt fick någon lön p.g.a hennes snålhet. En kvinna säger i en senare intervju att Julie behandlar människor värre än sina hundar...
Hundarna har INGENTING! Fästinghalsband och hundkojor har också donerats men när reportrarna är på plats finner dom inget sådant. EN hundkoja hittades! EN koja på 208 hundar!!!
Det visade sig att Julie använder en trasig gammal bil som hundkoja. Där stänger hon in 4 hundar och låter dom få lida i den fasanfulla hettan mitt i sommaren!!! Och i spanien kan det bli upp till 34 grander i skuggan!
En f.d medarbetare på Julie Rescue berättar:
" Genomblöt, har vätskande sår överallt, pälsen är tovad. Igenvarade ögon och nos, kan knappt gå. Ramlar liksom ihop. Under tiden när jag lyfter upp hunden luktar den så jävla illa, det luktar lik. Det var ruttet. Sen skulle jag försöka pilla bort en liten pälsbit som låg i munnen på den här hunden. Då ramlar en bit av hakan bort. Det var det värsta jag varit med om!"
"...har ända sedan sin barndom drömt om att hjälpa de djur som andra stjälper."
"Vi hoppas att Julie kommer orka ett tag till, hon har gjort mycket gott för hundarna och fortsätter sitt otroliga arbete varje dag. Hon försöker påverka djurskyddslagarna i Andalusien och hoppas att människorna i landet en dag ska börja respektera djuren med kärlek och ömhet som dom behöver.
En kortare video ur Uppdrag granskning
"
Hemsidan till Julie Rescue finns HÄR
Vill de se hela uppdrag granskning om Julie rescue så klicka HÄR
Moi et Chelsea
Om ett par timmar lämnar kryssningsbåten kajen. Älsklingen är med på den för att spela plattor tillsammans med A (Riot klubbstuket). Mustach ska lira och hela KGB-gänget är med.
Jag skulle också ingå och det hade verkligen varit SKITKUL! Och så trivs jag så bra med dem där typerna. ;-)
MEN, jag kan bara inte lämna ifrån mig Chelsea medan vi åker ut till havs. Det känns ingé vidare bra att vara så långt borta från lillstumpan...
Istället har jag fått "äran" att ta hand om kgb imorgonbitti. Städa av och fixa. Men det ska bara bli kul. Chelsea får vara med i bärselen. :-)
Åååh vad jag hade velat haka på och festa & umgås å ha ROOOLIIIGT för en gångs skull... men äsch! Det kommer fler tåg!
FY FAN VAD LÄSKIGT!!!
Jag bara måste kolla att hon är ok så jag "buffar" på henne. ingen reaktion. Försöker lite mera. ingen reaktion efter varken 2:a eller 3:e "buffen"!!!! DÅ känner jag en våg av panik i kroppen! Varför vaknar hon inte???
Jag tar ett grepp under armarna på henne och är på väg att lyfta upp henne medan jag säger hennes namn med panik och gråt i halsen. Ögonen slås upp sömnigt och jag kan andas ut av lättnad över att allt är ok.
Oh my gooood! Det där var riktigt läskigt!!! Skakis i benen och hjärtslag som rusade fortsatte jag hemmåt. Kollade till Chelsea då och då att allt fortfarande var ok.
Det kanske verkar som om jag överreagerar? Men efter att ha läst en massa berättelser av mammor som har förlorat sina barn i plötslig spädbarnsdöd så är det inte så underligt att man oroar sig.
Det är hemskt sorgligt när något sådant händer! Jag kan inte för allt här i världen förstå HUR man kan gå vidare efter något så fruktansvärt som att förlora sitt barn utan någon som helst anledning (man vet ju ej fortfarande exakt varför det inträffar).
Till er som kommer att skaffa barn i framtiden: Läs inte sådana berättelser om föräldrar som förlorat sina bebisar i plötslig spädbarnsdöd. Risken finns att man går och tänker på sådant lite för ofta och det är så onödig. Man behöver alla sina krafter till annat.
Som förälder vill man beskydda sitt barn från att något allvarligt ska hända dem. Med all sin kraft vill man försöka iallafall. Men det är mycket som vi inte kan styra, t.ex plötslig spädbarnsdöd.
Det man får tänka på är helt enkelt att se till att dom befinner sig i en säker miljö där dom inte kan komma åt vassa och skadliga saker. Viktigt är natruligtvis också att ALLTID ha koll på de små liven. Man vet aldrig vad de kan hitta på.
Kom att tänka på en hemsk notis i aftonblandet...Kring jul läste jag om ett par som hittade sin ett par månaders lilla bebis död i sängen. Han hade fått tag på sladden till en hårtork och råkat linda den runt sin hals. Jag kan inte ens föreställa mig föräldrarnas sorg...
Jag tänkte skriva en himla massa mer kring detta men det kommer att bli allt för långt och dessutom måste jag ha mitt kaffe så jag avslutar här.
kram på er!
Dagens
Vaknade imorse med i princip nada träningsvärk! Uuuuunderbart!!!
Det blev ett ganska så tufft pass igår på Iaidon och jag är fortfarande kraftigt förkyld.
Efter passet igår hade jag så ont överallt att jag var säker på att jag knappt skulle kunna gå idag. Men efter att ha stretchad massor efteråt så har jag nu sluppit undan den onda värken. Jiippiii!!
Annars har dagen var en tämligen skön dag. Käkade lunch på KGB med älsklingen. Han fixade hämtmat och det blev en gudomligt god currypasta och supergott vitlöksbröd till.
Efter det stack jag ner på stan en sväng för att leta efter en sådan där "första året bok" att fylla i. Vi har redan en åt Chelsea men det är en särskild bok jag har varit ute efter. Denna speciella bok heter "Bästa boken om mig, inte så lite kaxig" av Terese Öman. Den var slut i många bokaffärer men till slut så fann jag den!
Riktigt underbar bok med en massa roliga, spännande och intressanta fakta man kan fylla i om vad som hände det året Chelsea föddes (t. ex vilket politisk part som har makten i sverigen, stora händelser i sverige + i världen, viktiga ledare i världen, hur mycket kostar; 1 kg tomater, 1L mjölk, 1L bröd. Hur modet ser ut. Vad är inne klädmässigt och inredningsmässigt och en himla massa mer!).
Stack snabbt in på Body Shop för att köpa deras körsbärs duschkräm som jag länge velat ha. Doftar ljuvligt kan jag säga!
2 tattoo-tidningar blev det dessutom för lite inspiration. Mycket snyggt och snart är det tattoo-dax! :-)
Nästan roligaste av allt var inne på åhléns när jag raceade (hur stavas det? Racade eller raceade? Race som i bilrace t. ex.) med Chelsea i vagnen. Chelsea skrattade och såg ut att spricka av glädje och likaså jag! :-)
Lunchdax
Shopping
Sjukis
Idag hade jag planerat att bege mig till Akis med Chelsea och beställa lite böcker åt henne som jag har listat.
Tyvärr har halsen svullnat upp så pass att jag känner mig alldeles febrig och matt & kan knappt svälja. Mycket till sömn inatt var det ju inte på tal om...
Träningsvärken gör inte saker och ting bättre. Jag kan knappt lyfta Chelsea och än mer resa mig upp från sittande ställning.
Men jag måste föröka kurera mig bäst jag kan då det är babysim imorgon och det vill jag INTE missa!
Lyckat!!!
Ok, nu ska ni få höra på ngt otroligt som bara JAG kan lyckas med... det tog mig ca 2 timmar att hitta till lokalen igår!
Jag borde ha lyssnat på älsklingen som ändå kör bil varje dag och kan alla gator i sthlm mer eller mindre utantill! Han tipsade om buss 1. Men näääädå! Veronica tror sig minsan ha kommit på en bättre väg och tog tuben! Åkte förvisso åt rätt håll men helt fel område!!!
Frågade varenda kotte jag stötte på om vägen men ingen visste! Tillslut var det en ung man som iallafall hade ett något humm och förklarade att jag var på "fel sida". Jag var på "kristinebergssidan" och gatan jag skulle till ligger på "fredhällssidan".
Fortsatte min jakt på "fredhällssidan". Träffade knappt på ngt folk alls! Vart håller alla människor hus egentligen!!???
Mötte tillslut en pratglad knarkartanta (inte för att vara elak men man såg verkligen på henne att hon varit f.d missbrukare. Dock en glader och trevlig tanta.) som först sa att hon inte visste om vart denna gata låg trots att hon har bott i området i 22 år!I nästa sekunden lyste hon upp och sa "Jooooo men vänta! Jag har för mig att den ligger längre fram!" Och så började hon förklara på ett ungefär. Hon upprepade samma vägbeskrivning flera ggr om och jag ville bara säga "tack" och springa därifrån för att hitta till träningen så fort som möjligt! Tillslut var jag bara tvungen att avbryta henne för att fortsätta mitt letande!
Mina fötter badade i pölar i skorna och hade växt till säkert den tredubbla sizen! Jag frös som bara den men tänkte INTE ge upp! Nu var jag ju där och jag MÅSTE hitta lokalen oavsett!
När jag tillslut kände att jag inte pallade mycket mer och frös verkligen ordentligt och hade knappt ngn känsel kvar i fötterna bestämde jag mig för att återvända till tuben och åka hem. Men så tittar jag upp mot gatu-namn-skylten där jag står precis då och ser att jag står på gatan jag letat efter! Helt otroligt!!! Gatan måste ha kommit till mig!
En litet suck bara att jag befann mig på gatans sista nummer och jag skulle till nummer ETT! (Hur mycket oflyt får man ha!?)
Det var en låååång gata och kändes som en evighet! Tillslut kom jag fram. Lokalen var låst och nu stod jag där och bara glodde. F*N! Ändå var jag glad att jag iallafall hade hittat lokalen. Nu vet jag till nästa gång.
Jag går sedan till baksidan och ser ngt huvud sticka upp i den upplysta träningslokalen. Nedanför lokalen ser jag en busskur och skyndar dit för att se vilka bussar som åker ända hit (det kändes som att jag hade hamnat i världens ände efter att ha gått omkring så mkt). Och där står det ju buss 1! Hemskt pinsamt! Älsklingen hade ju sååå rätt!
Nåja, på onsdag tränas det på söder och dit hittar jag utantill. Kommer förmodligen att gå bättre på träningen då. ;-)
Snälla grannar
När jag och Chelsea skulle ut på en promis så hängde en påse på dörrhandtaget.
Undrade vad 17 det kunde vara(???). I påsen låg en lapp:
"Hej kära grannar! Här är en babystol att ta med vid besök hos.....mormor? Aldrig använd. Vill ni ha den? Annars kasta den. Trevlig helg! Önskar XXXXXXX. P.S Mina barnbarn växte för fort. ds."
I påsen låg en röd "Sack ´n seat"-stol. Inget JÄTTEnödvändigt men säkert bra att ha vid något tillfälle... kanske...
Tyckte det var himla snällt iallafall så jag ska fixa ett tack-kort! :-)
en överraskning på dörren
en sack´n seatKunde inte låta bli...
Sorry Ralf! ;-)
Hjäääälp jag är fast!!!
Faktum är att hissen pajade ihop redan i lördagskväll då vi hade tvättstuga. Jag skulle åka ner till tvättstugan för att hänga tvätten på tork. Helt plötsligt stannar hissjäkeln mellan 2 våningar! Jag får smått panik! (Jag har verkligen lidit av klaustrofobi som liten och kunde inte alls åka hiss t. ex. Det gick dock över men fortfarande kan jag få tillbaka lite av den känslan när något sådant inträffar.)
Jag kom dock ner en våning tillslut så att jag kunde kliva av. Skakis som bara den i benen gjorde jag det jag skulle i tvättstugan och sedan var det bara att gå uppför trapporna.
Under söndagen fungerade hissen åter under förmiddagen och tur var det. Vi var på kalas hos Åsa och Ed då deras dotter, Cassandra fyllde 1 år. Väl hemma igen var hissen återigen ur funktion! *Suck* Sedan dess har inget gjorts och hissen står nu död där nere på någon våning! Både jag och Chelsea är sådana som måste få komma ut minst en gång om dan iallafall och nu är det nästintill omöjligt! Om jag inte tar henne i bärsele iof men jag vill gärna ta en längre promenad med vagn annars blir hon jättegnällig och jag blir bara på dåligt humör.
Allra mest tycker jag synd om min granne som är en jättesöt, gammal gumma med rullator som verkligen INTE kommer nedför trapporna! Hur ska hon göra???!!!
Make me up
Nu när man är mamma och har annat att tänka på än sig själv så har man inte riktigt lika mycket tid till att ägna några längre stunder framför spegeln. Och jag lägger inte ner särskilt mycket tid på att sminka mig själv (har väl iof aldrig gjort det tidigare heller om jag ska vara helt ärlig).
Så fort man ska försöka sig på en lite mer "avancerad" make slutar det med att jag känner mig som en kladdkaka och måste tvätta bort allt! :-(
Smink är jättekul men det finns roligare saker här i livet. ;-)
Min såhär ser min dagliga sminkning ut (om någon är intresserad) och den tar cirkus 5 min (om inte mindre):
Det enda jag använder mig utav är id-foundationpuder för att täcka finnar med penseln "Mineral Concealer Brush"
(tycker inte att id är särskilt bra dock! Så snart burken är förbrukad tänker jag åter övergå till en annan favorit, nämnligen make up stores "cover all mix" ).
Samt används min absoluta favorit "YSL Touche Eclat", för att ljusa upp partier (under ögonen t. ex).
Ibland använder jag även "Kanebo Sensai brightening make-up base" som gör att hyn får en fräsch lyster och ser lite piggare ut. En kräm som sjunker in i hyn och känns SUPERskön!
Jag använder dessutom en himla massa fuktighetskräm och särskilt nu under vintern. (Min hy nästintill förfaller annars p.g.a kylan!(
Me likes, dagtid: Cliniques " dramatically different moisturizing lotion", Kanebos "enchancing emulsion super rich".
Me likes nattetid: "Beauté Pacifique Super3 Booster" en kräm fullproppad med A-vitaminer från Skincareclinic.
Jag är urdålig på att komma ihåg att lägga masker och peeling! Det görs alldeles för sällan. Jag har en dock en "forever aloe scrub" (som jag fått av sambons mamma) samt en "vitamin E sink-in moisture mask" från body shop som är superskön... men dom kanske ska användas lite oftare också???
Åh neeej!!! Lilltjejen har rivit ner sin tvätt nu ser jag, som jag har hängt upp på tork! Hon biter och dreglar på sina nytvättade kläder ha, ha! Attans järnkalsonger! ;-D
Burrrrrrr
Nu har den isiga kylan svept in över stockholm och det är riktigt kallt! Jag ska dock inte klaga eftersom jag har tjatat efter vintern och det gör ingenting alls om det är minus 15 grader ens! Bara vi får lite snö så är jag nöjd och håller käft. ;-)
Älsklingen jobbar och det är sååå trist när han inte är hemma med oss. *snyft och snor* :-(
Tog en svängis in till city för inhandlande av present till söta "Cassie" som fyller 1 år och ska ha kalas nu på söndag.
Och på måndag ska vi gå på rockbal! Det är Frida kalas, då hon fyller 31, men firar även sin 30-års dag p.g.a att det ej blev av förra året. Det blir ett brakkalas med bandet mustach som lirar (Frida är deras manager så dom ställer upp med en hel konsert för hennes skull), och barn är också välkomna så det blir till att skaffa ett par hörselkåpor till Chelsea innan vi drar iväg imorgon. Nu har jag lite att fundera över när det gäller klädsel...hmm...
Lite att se fram emot år 2009
* Sisters of mercy konsert (som jag fick i julklapp av min kära sambo)
* Börja träna Iaido
* Mina 3 tattoo-tider! Första tillfället i mars.
* Flytta till en större lägenhet
* Tinitus festivalen med b. la Die Form och Klinik
* Hajdyket
* Luftballongfärd med älsklingen (en födelsedagspresent som han fick av mig från förra året. Men i.o.m Chelseas ankomst så blev upplevelsen i det blå uppskjuten)
Sisters of Mercy
Syster
Jag hade dock tagit på mig fel jacka (trodde vi skulle springa inne på galleriorna mestadels) så jag frös som en gris och "dumpade" till slut syster i gamla stan för att ta tuben hem. Då hade vi ändå knatat runt i ca 3h och det räckte.
Och igår var vi hemma hos syster för den traditionella "advetsfikan" som jag alltid brukar missa! Men i år var jag minsan med och det var supernice!
Ett par bilder på sis på café (Nu kommer jag att bli ihjälslagen för det men jag tycker Anki alltid blir söt på bild!).
I LOVE my sis!!!
Men vart é du snööööö!!!???
Snön vart har du tagit vägen!!!???
Minns när det snöade ordentligt för ca 1 månad sedan, 2 dagar efter min födelsedag (varje år önskar jag mig snö på min dag). Jag slängde på mig och Chelsea kläder och rusade ut! Tyvärr tog det stopp nästan omedelbart p.g.a att gatorna ej hade hunnit bli plogade och det fortsatte snöa non-stopp = ett helvete att ta sig fram med barnvagn! Men vi tog oss till gamla stan och promenerade därifrån till kungsan. Där tog dock tålamodet slut (och armarna med för den delen) så det blev tuben hem. Jag vill ha tillbaka snön nuuuuu!!!
Såhär ska det se ut! Morgonbild & oplogade gator.
Slutat snöa men massor av SNÖ!