VerONica´s bLOgg

Jo, älsklingen är just helt makalös...
Han är den vackraste, generösaste (ställer alltid upp för allt och alla), mest osjälviska och underbaraste människan på denna planet (och en jäkel på att laga mat! vilket jag verkligen icke äro!) och jag är världens lyckligaste över att ha just HONOM! Och för att jag älskar honom så mycket vill jag tillägna ett inlägg åt honom...

Det sköna med oss är att vi befinner oss på "samma plan". Vi bråkar och tjafsar i princip aldrig!
(Ett par missförstånd har tidigare inträffat men man lär sig av hur de ska hanteras och hur vi ska göra för att sådant inte ska inträffa igen. Sedan kan ju annat hända på vägen men det finns ingenting man inte kan lösa så länge man älskar varandra. Oh yes we are the optimists! ;-P  Man väljer att leva sitt liv så som man själv VILL leva.)
Småtjafs existerar inte i vår värld över huvudtaget! Så extremt slöseri på tid och energi! Totalt onödigt, enligt oss iallafall. 
Och med en bebis i tillvaron förändras en hel del...
Tyvärr har mitt humör dalat en hel del efter förlossningen och ibland känner jag knappt igen mig själv när humöret tryter (hormonerna lever "the wild life"). Jag är extreeeemt känslig!
Har lätt för tårar och kan bli ganska så lätt deppig (och jag är egentligen ingen jättedeppig person annars och har aldrig varit förr heller), speciellt de dagar då Chelsea är ovanligt jobbig.
Första året ÄR skitjobbigt av och till och det är en otrolig vändning i livet att få barn. Inget blir sig likt och det kan bli litet av en berg- och dahlbana. (SJÄLVKLART är livet med en bebis och livet som mamma och familj det BÄSTA som någonsin inträffat i mitt liv och jag har aldrig älskat livet så mycket som nu! Det är bara en sådan enorm omställning och ibland kan det bli lite för mycket utav det oväntade.)
Ingenting orkas göra då man mår som sämst och det kan se ut som ett bombnedslag här hemma, vilket i sin tur får mig på ännu sämre humör då jag avskyr stök omkring mig!
Då kan min underbara karl komma hem från jobbet, städa, diska, fixa mat (som han ändå gör 95% av alla gångerna), ta hand om Chelsea OCH mig! Oftast behöver jag bara få lite egentid för mig själv men oavsett om jag är på toppen eller botten så ser han alltid till att jag mår bra! Och jag har ALDRIG hört den mannen klaga en endaste gång!
Och ända sedan jag slutade amma (för ett par veckor sedan) så är det nästan enbart älsklingen som går upp om nätterna och matar Chelsea trots att han går upp och jobbar klockan 07! Oftast brukar han gå upp med Chelsea vid den tiden också på morgonen. Mata henne och byta blöjis.
Och det bekommer honom inte för 5 öre med att gå upp flera ggr om nätterna trots att han ska upp och jobba (till skillnad mot mig som kan bli ur humör av för lite sömn)! Makalösa karl var det ja! Ibland får jag väldans dåligt samvete när det känns som att han gör precis allt! Men då brukar jag kompensera med att fixa och dona själv så att han får vila upp sig. Det brukar jämna ut sig och bli en bra balans iallafall. :-)

Och det bästa av allt... vår kärlek för varandra växer sig starkare och starkare för varje dag som går och det både känns och märks!!!
Vi är verkligen två pusselbitar som till slut har funnit varandra och slagit oss till ro här i livet! Och vi är rätt övertygade om att vi kommer att leva tillsammans för resten av våra liv så bra som vi mår ihop! :-)

Bengan - Baby,  jag ÄLSKAR dig!!!!!  Och jag är så jävla lycklig för att du är MIN!!!!! :-)))